Och jag blir inte morrmorr. MEN om allt går vägen på operationsbordet just nu kommer han att kunna fortsätta sätta skräck i humlorna på landet och slicka ihjäl dagisbarnen nere på gatan.
I klartext: natten var förfärlig. Men veterinären imorse var mycket hoppfullare än den igår (som i princip sa till B att det var ju inte mycket att fundera på ...) Hon föreslog operation inklusive kastrering för att minska den förstorade prostatan som ligger och trycker på urinblåsan. (Slut på journalanteckningarna.)
Tant Vet vann mitt hjärta när hon sa att tolv år inte är en ålder på en hund som är så pigg som Lelle R. Lelle R kissade en stor pöl vid hennes fötter i pur förtjusning. Det finns såklart inga garantier, men vi kör på det här och fortsätter att hålla tassarna hela dagen.
Tänk att bli kastrerad när man är 86 år - omräknat i människoår alltså. Det är väl coolt?! Undrar om tanken någonsin föresvävade gammelpapporna Anthony Quinn och Cary Grant?
Med lite tur sitter Lelle R snart bakom min stol igen och håller koll på tidningarna som matte skriver i.
8 kommentarer:
Heja heja heja lelle R! Du är bäst, ingen protest!
Vid 86-års ålder tror att Lelle R är nöjd med att kunna tömma blåsan ordentligt.Tror att det där med att bilda familj är passé.
Pussa honom ordentligt från mig och skäm bort honom mer än vanligt:-)
Glöm inte att han är konvalecent och behöver 24-timmars service......
Nu tycker jag lelle R är värd en riktigt god fredagsstek. Matte och husse också!
Caroline: Tack!
Louise: Ja, han är säkert nöjd, stojiga småungar har han nog av i sitt liv, säger han. Det räcker med fem
Han har fått wienerkorv och lyxgodis och massor med friskt vatten och kärlek. I natt kommer jag liksom i gårnatt att vakna så fort han vänder sig om och fråga vad han önskar. Vi har förresten bytt ut den hemska struten mot de nya uppblåsbara kragarna som är mycket bekvämare.
Caroline: Eh, det blev wienerkorv till Lelle R och smögenräkor till matte och husse. Alla är nöjda! :)
Nya uppblåsbara kragar? Låter fantastiskt. Kan man inte få se en bild?
Ååååh, nu blir jag ju helt jätteledsen - när ens älskade djur blir sjukt är det värsta som finns! Minns när Sacha fick dubbelsidig juvertumör, hua, vilken pers det var. Men skönt att diagnosen låter bra. Jag håller allt tummar och tår att operationen går bra. Polo (svärpäronens Giant Schnauzer) har fortfarande foten i gips, han är inne på 10:onde veckan nu stackarn. =(
Hälsa Rambo från Pappa K att han skall åldras med värdighet. I den åldern som han är (och säg nu inte Kesu att även en viss gästboksinläggare är där) så om man springer efter (hund-)flickor och mot förmodan hinner fatt dem har man i alla fall glömt varför man sprang efter dem:)
Mer allvarligt - förstår hur oroliga du och B är. Mamma E och mina tankar finns hos er.
Caroline: Bild ligger på bloggen nu.
Sportybride: Ja, fy vad man fäster sig vid de små krabaterna. Vi var rädda för en juvertumör i våras, men det visade sig att det vara var en ofarlig knöl vid en av Lelle R:s tryckknappar. Brrrr! Hur funkar gips på en hund? Fördelen är väl att han inte kan slicka på benet i alla fall.
Kenneth: Rambo skickar en slick till dig och Mamma E och hälsar att det där med tjejer är lite överreklamerat när man kommit upp i hans ålder. De gläfser mest då.
Skicka en kommentar