För ett år sedan

stod B och jag i New York och sa "I do", jag innan den oengagerade, kvinnliga vigselförrättaren var riktigt klar.

Det hela gick på under minuten. Damen hade ett halvrent, helrandigt linne på sig och tittade inte upp en enda gång. Hon tilltalade oss inte med namn utan sa "bride" respektive "groom". Jag hade inte blivit förvånad om hon flossat tänderna samtidigt. När vi gav varandra första pussen som Mr och Mrs var hon redan på väg ut ut rummet på City Hall och vrålade "Next! Gonzaaaaaaaaaaaaaaaaalez!"

Nej, det finns inte ett enda foto vare sig av oss eller vigselförrättaren. Inte heller från vårt loft på 18:e våningen som vi hyrde en vecka (med utsikt över Empire state building och Chrysler building), inte heller bröllopsmiddagen eller vår bröllopsresa i Argentina. Vi blev bestulna på hemvägen. Bland mycket annat försvann kameran och minneskorten. OCH JAG SOM HADE LÖSÖGONFRANSAR, GOD DAMN IT!!!

Ni får tro mig när jag säger att jag var vacker som en bröllopsdag ("you gonna look lika a million dollar, honey", pep makeuptjejen). Eller kolla med B. Han säger att vi måste åka nu. Vart vet jag inte. Men Lelle R får inte följa med. (Och han säger att han inget vet, trots att jag viftar med en massa gott godis framför nosen.) Så: happy weekend dårå!