Idag blev jag utsedd till Veckans medarbetare. Bara sådär! Hur kul som helst! Nej, nej, självfallet hade jag ingen aning om det, och därför förstår jag nu varför tacktal kan bli hur konstiga som helst. Just nu minns jag inte vad jag sa när redaktionsassistent Anna gav den till mig, men jag tror inte att jag tackade mina föräldrar.
Missade frukostmötet då den delas ut. Fast jag brukar aldrig vara med på frukostmötena och jag visste som sagt inte att jag skulle få bucklan idag.
Och kameran hade jag inte med mig, men jag visste ju inte att jag skulle ... (Har ni fattat nu att jag verkligen var ovetandes? Bra!) Ni får hålla till godo med en bild på redaktionscehf Linda och pokalen tills på torsdag. Då ska jag dit igen och då tar jag en bild. För pokalen är min, min, min hela veckan. Förmodligen längre, förhoppningsvis för evigt. Ingen har väl nånsin lämnat tillbaka en Oscar???
Strategisk som jag är börjar jag genast smöra för att blir Veckans medarbetare igen. Rekommenderar alla att läsa chefredaktrös Louises blogg. Den är riktigt, riktigt rolig!
Linda Öhrn pussar pokalen (Tack chefred Louise för lånet av bilden!)
.jpg)
4 kommentarer:
Nämen! FANTASTISKT MYCKET GRATTIS! Wow! Vad var det för motivering? Du var hur som helst väl värd bucklan, dear!
Om någon är värd priser för att man är duktig och destom trevlig och snygg är det du kära Kesu. Grattis från hjärtat.
GRATTIS! Jag är inte ett dugg förvånad. :D
Caroline. Tack! Allt snurrade (hehe!), så jag minns bara något om att jag är duktig och att det är kul när jag är där. Typ!
Kenneth: Oh! Tack! *rodnar*
Pixalexia: Tack, tack!
Ni är så snälla! Jag utser er alla till Veckans medarbetare! (Men pokalen är MIN!)
Skicka en kommentar