Som liten var jag alltid avundsjuk på folk som fick smeknamn. Det har jag tagit igen nu. Kesu är ett, Humle ett annat. Och så Chris som jag hette när jag jobbade utomlands. Kerstin går nämligen inte att uttala söder om Smykehuk. Dessutom betyder det nåt halvsnuskigt på grekiska. För varje gång de ropade mitt namn i högtalaren på Larnacas flygplats - där jag jobbade som reseledare - krockade cyprioterna med sina bagagevagnar av skratt. Inte jättekul att sträcka fram kardan då och säga Hi, I'm Kerstin. Det fick bli Chris.Det kallas jag av många än idag. Eftersom jag är så namnförvirrad blir det liiite problem ibland. Särskilt när timmen är sen och jag plitar julkort. Då skriver jag ibland under med fel namn. För det är inte så många som känner till alla mina smeknamn. Men nu gör ni det.
Jag gillar Chris. Men ännu mer gillar jag mitt högst tillfälliga smeknamn som jag fick en eftermiddag i Kambodja. Jag var resande reporter för Aftonbladet. När jag och fotografen lämnade Sihanoukville frågade taxichauffören om han skulle be sin kompis taxichauffören i Phnom Penh att möta oss vid busstationen. Bra idé! tyckte vi och jag sa att jag hette Chris.
På busstationen myllrade det av folk som vill skjutsa oss vitingar både hit och dit. HUR skulle vi hitta rätt taxichaufför och hur skulle han hitta oss? Då såg jag en skylt över alla guppande huvuden: "WELCOME CHRIST!" Japp, det var mig den avsåg.
Så nu vet ni. Jag är med er alla dagar intill tidens ände. (Men jag kan inte gå på vatten.)
.jpg)
8 kommentarer:
Haha, vilken historia. Är det inte heliga Vappar så har du blivit Jesus.
Konstigt, jag har nyss lagt in inlägg som också handlar om honom. Eller hans fru eller hur det nu är.
Ska genast lägga in en fin Jesusbild som jag avstod ifrån. Till din ära denna heliga lördag:-)
Visste väl ätt du har drag av utomjording. Men bara i betydelsen UTOM-ordentligt trevlig, UTOM-ordentligt snygg, klok, rolig ................. /fyll i den prickade raden med det jag glömt/
Vilken obetalbar historia, nu har smilbanden fått lördagsgympa ;)
Nu begriper vi, dina hängivna bloggläsare, varför bloggen heter som den gör.
Fast lite besviken är jag över det där med vattnet...
Och var vänlig kolla tillägnan på min blogg snarast:-)
Bara för dig!
Aha - nu förstår jag.
Jag har onekligen undrat lite...
Underbart!
Har faktiskt (otroligt nog!)aldrig gjort den kopplingen.
Kärt barn har ju som bekant många namn...
Vad roligt att läsa om dina smeknamn! De kan synas obetydliga men ooooo vad mycket innehåll de ofta har. Tänk att återuppstå med hjälp av en taxichaufför. Undrar vad det skulle bli i bibeltext... :)
Monet: Jo då, vem sa att bloggar är trist? Nu har jag läst på din blogg. Haha! Känner mig hedrad! Va kul!
Pappa K: Oh, vad snäll du är! Jag rodnar! (Har du sett att en Lady Macbeth brukar göra inlägg här? Först trodde jag att det var du, men det är det ju inte!)
Christina: Jag förstår det, men man vet aldrig. Plötsligt händer det, vetdu!
Mian: Fattar varför många undrar. Kesu komer helt enkelt av mina första initialer i för- och efternamn. Fick det en gång för många, många solvarv sedan som ett användarnamn. Och det fastnade. För en del av mina kompisar är jag bara Kesu numera. Och chansen att utnyttja det till ett bloggnamn var för bra för att missa.
G: Välkommen hem från staterna! Nä, det är ju sådär ibland. Det uppenbara är inte alltid så uppenbart.
Ängla- Tapas. Helt rätt! Du har ju också några roliga och talande smeknamn. Vad tror du det skulle stå i en bibeltext? Ta din ryggsäck och gå? Skåden skyltarna i luften? Låt taxichaufförerna komma till mig? Hehe!
Skicka en kommentar