På pricken

Trodde ni att jag hade missat att skriva något i mitt förra inlägg? Nepp! Jag var bara stum av beundran. Och då ser det ut så på en blogg. No words. Stum av beundran inför porträttet av Lelle R som illustratören Christina svängde ihop igårkväll. Och mejlade mig.

Så här skriver hon (bland annat): Jag tog fram ett papper och försökte mig på att skissa från ett foto, vilket egentligen är döfött från början. Det är svårt att skissa en hund jag aldrig har sett och jag stirrar mig rätt blind på ett foto, tappar verklighetsuppfattningen och kroppskänslan...men det blev en liten skiss i alla fall. (...) Imorgon kommer jag att ångra att jag skickade den, för ofta tar det några timmar innan jag ser alla missar jag har gjort.

Jag kan konstatera att jag levt med Lelle R i flera timmar och jag ser inte en enda miss. Kan bara instämma i vad husse sa "Men hon har ju fångat honom på pricken!"

Själv blir jag alldeles varm inombords. Speciellt som jag haft en fullproppad jobbdag utanför det egna kontoret, följt av ett tämligen trist bostadsrättsmöte. Kom hem, slurpade i mig lite varm soppa, kollade mejlen och KADONG! slogs till marken av denna gest. TACK!

Nu är jag plötsligt jättepigg - gissa varför! - och har visat bilden för Lelle R. Han sprack nästan, så stolt blev han. Se här! Nej, jag har inte lagt nåt godis under teckningen, jag lovar!
Hm, vad är det här nu då???
Måste titta lite närmare ...
Men kolla matte! Det är ju ett porträtta av MIG!
Är jag verkligen så söt när jag sover?
Jag lägger mig här och beundrar mig, jag menar porträttet, lite till. Tack Christina!