tisdag 31 mars 2009
Taram!
Herrejisses så duktiga alla var. Jag menar det verkligen. Har inte tid med varken smicker eller inroni just nu. Den här mobilen (just det, som de såg ut en gång i tiden, Gunilla) plåtade jag hos en gatuförsäljare i Ho Chi Minh City (tidigare Saigon) i Vietnam. Tyckte den var urkul. På bild. Eftersom jag inte är så mycket för hängande prylar prutade jag inte på den. Men om jag hade gjort det, skulle jag klippt ner den och ni fått varsin mini-"non la", som de typiska hattarna heter, i pris.
Dom används fortfarande flitigt. Här en annan bild från Ho Chi Minh City. Bäraren har precis hoppat av sin killes (?) motorcykel och in i offantlig, katolsk katedral. Den var fylld till bredden. Längst fram lyste en kors i lila neon. Tyvärr var avståndent för långt för att fånga popkorset på bild av min kompaktkamera. Trots att katedralen var enorm räckte gudstjänstlokalen inte till och många satt utanför (på marken och motorcyklar) och lyssnade till Herrens ord som dånade ur högtalare. Svenska kyrkan har ett och annat att lära från vietnameserna. (Ja, jag ska lägga ut fler Vietnambilder, Christina. Jag lovar!)
Kul att så många ville vara med och gnugga geniknölarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Oj så kul det här var! Aldrig att jag anade att "hattarna" var så små :)
Det är väldigt roligt med riktigt knepiga bildgåtor, och det lyckades du verkligen med. Det såg så enkelt ut, men var så svårt!
Tyckte i alla fall jag ;)
Och jag ser fram fler inlägg om Vietnam, men jag vill absolut inte stressa dig. Ta det när det faller sig!
Tack Kesu, för att du avslöjade svaret ikväll, jag hade inte kunnat sova annars ;) Hade legat och räknat små hattar hela natten...
Christina: Du gissade ju så gott som rätt med en gång - och då menar jag inte bysthållarna (som f ö fick B att gapskratta). När jag höll på och rota i bilderna, hamnade jag direkt i Vietnam igen. Kände dofterna, den fuktiga värmen. Blev så sugen på att lägga upp en massa bilder, röjde runt en stund och såg att det här håller inte. Redaktörer med deadlines låter sig inte bortdribblas av bloggförklaringar. Och snart måste jag leverera en artikel till. Hej, vad det går.
Sån tur att du slipper lika vaken i natt. Men att räkna hattar kanske är som att räkna får ... 678, 679, 680 ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ. You never know! :)
Jag vann!
G: Det gjorde du! Grattis! Och du: det här är ett steg till mot en egen blogg.
Nä, jag gissade inte ens i närheten!
Grattis G!
Rackarns att jag inte gissade, för jag hade också chansat på en mobil!
Ja, det är ju lätt att säga så här i efterhand...men jag lovar! :-)
Vietnam, det låter lockande för en som aldrig varit längre sydost än till Cypern.
Blir kul att se bilder här framöver!
Kram
Helen
Christina: Tack(..ödmjukt...) Men din gissning var ändå bäst! Livade klart upp dagen!
Kesu: Tack du men det där med blogg...konkurrensen av intressanta, välformulerade dylika är redan alltför hård OCH bereder mig stort nöje redan.
Helen: Jag tror dig. Det var ämligen det första jag tänkte men ratade den tanken till fördel för..hattar. Asien är häftigt, ursäkta den torftiga beskrivningen.
Christina: Joho! För du skrev nånstans "och jag som trodde det var vietnamesiska hattar". Och det var det ju.
Helen: Jag tror dig! Nästa gång vinner du!
G: Trams! Du som är sån fena på att formulera dig skulle inte ha några som helst problem. Att du redan börjar kommentera övrigas kommentarer visar bara att du redan behärskar kommentarbiten. So there. Kommentarerna är ibland roligare än inläggen. Faktiskt!
Christina: Förresten, du som reste runt i Japan på 80-talet. Kan du inte lägga in bilder från den resan på din blogg? Snälla!
Japanresan? Pust och stön, det var innan digitalkamerornas tid och jag tog dia.
Iofs har jag en diaskanner men det är ett himla jobb att hålla på med.
Men jag kan kanske välja ut de allra intressantaste bilderna och göra ett inlägg ngn gång när jag har tid..
Christina: Nej, nej, jag vill inte lägga på dig något som känns pressande och jobbigt. Var bara i vanlig ordning nyfiken. Har aldrig varit i Japan, men vill dit. Säger som Mark Levengood "måste dit för landet övergår min fantasi". Det verkar så otroligt häftigt. Men inte ska du behöva slåss med bångstyriga diaskanrar för att stilla MIN nyfikenhet. Absolut inte!
Skicka en kommentar