Monet har lite undringar runt sitt unga yrväder Dessi, kaxig, ljuv och svart mademoiselle med luden svans. Ska hon sitta fram eller bak i bilen? I väska? Nu för tiden placerar många sina fyrfotingar i burar i bagageutrymmet. Av säkerhetsskäl. Säkert ingen dum idé. Men då krävs det att de vänjer sig i tid. Tror jag. Som liten valp fick Lelle R sitta mycket i mattes knä. (Första matten Marianne som dog för några år sedan.) Det gillade inte matte nummer två. (Det är jag det.) Lelle R trampade och for för han tar sin uppgift på allvar: att hålla järnkoll. Nu äntligen har han accepterat att vara baksätesspanare.
Vi undrar hur mycket Lelle R ser egentligen, men han stirrar faktiskt stint ut ömsom från höger och vänster bakruta. Ibland blir han extra exalterad och rejsar mellan fönstren under glatt gläfsande. Husse tror att han känner igen sig. Jag tror att han känner att bilen saktar in och hör blinkern. Det betyder snart stopp. (Tycker mig uppfatta ett liknande beteende vid stoppljus nämligen.) Möjligen plockar hans känsliga nos upp bekanta dofter också, som på landet. Men jag är tveksam till om han verkligen kan se nåt vidare värst ut genom rutan. Jag tror bara han ser bra ut.
Uppdatering: Det här var första bilden jag tog av Lelle R i bilen. Bilden ovan tror jag var nummer fjorton. Som jag sagt tidigare: han har en kuslig känsla för när jag vill ta bilder av honom. Det ser han och vesslar bort.
%20(2).jpg)
15 kommentarer:
Vi köpte vår cocker i Kungälv utanför Göteborg och tog honom till Ystad.
Till Skåne.
Men var gång vi åkte till släkten i Göteborg eller Floda .., så .., när vi närmade oss Göteborg ., då satte han sig upp och började nosa .., och vi sa innan att "nä, nu ska vi INTE förändra oss på nåt vis .. inte göra nånting annorlunda ...!" och han satt och vädrade och vädrade och nosen gick av och an och jag tänkte att kanske är det nån doft från Bohuslän som väcker allt det där inom honom?
Det var vad jag tänkte.
Och det var ju fasligt romantiskt att tänka så.
Jag var helt enkelt tvungen att klicka in mig på din sida när jag såg bilden på Lelle R. (Det är jag som är matte till Alice)Trots att jag nu vet att dessa två godingar inte är av samma ras är de ju fantastiskt lika och- förmodar jag av kommentarer på de olika bloggarna - lika älskade -och lika söta! Lelle R är bedårande.
Alice vande vi från början vid att ligga nere vid fötterna på passagerarsidan i bilen, mest därför att vår förra cairn, Hugo hela sitt 16-åriga liv åkte/"körde" bil på PRECIS samma sätt som Lelle R! Därför valde vi att vänja Alice att ligga nere vid fötterna på mig (det mestadels är husse som kör). Men på långfärder får hon ligga i en mycket rymlig bur bak i bilen. Alice somnar nästan med ens när vi kört en liten stund, och det har der goda med sig att hon är utvilad och kan hålla högsta tempo när vi kommer fram Hugo var nästan helt slut, så jobbigt var det.
Puh så långt det här inlägget blev. Förlåt så mycket. Ska fatta mig kortare nästa gång.
Lisette- Mians mamma
Elisabet: Nej, jag tror säkert att er cocker - precis som Lelle R - kan känna igen dofter. Herregud, deras nosar är ju jättekänsliga. Men att hundar skulle kunna uppfatta något ekant genom bilrutan, nja, jag vet inte jag.
Lisette: Välkommen till min blogg! Så roligt att Alice matte tassat in här! Javisst, Alice och Lelle R är förvillande lika. Snälla. Gulliga. Sociala. Älskade. Eller hur?
Bur är såklart jättebra. Bra att vänja sina älsklingar vid det. Som det är nu tror jag Lelle R skulle bli galen om han inte fick speja fritt i baksätet. Han fyler 13 snart. Hur gammal är Alice?
Fixar Alice att skilja på långfärd = bur, kortare färd = mattes fötter? Det måste vara hur bra som helst.
Långa inlägg är lika välkomna som korta - bara så du vet :)
Hej igen. Glömde förut att säga att detta med blogg verkligen är alldeles på tok för vanebildande. Det tar ju alltför mycket av min dyrbara tid. Jag är pensionär så det är ju en bristvara hos mig:)Hi hi. Di blogg är ju dessutom galet kul att fastna i!!! Jag håller som bäst på att försöka få fram en egen blogg men det är inte så helt lätt tycker jag. Men skam den som ger sig. Det kommer.
Att du inte kan förpassa Lelle R till en bur nu det är jag också helt säker på. Det skulle aldrig gått med Hugo heller. Men tack och lov vande vi Alice vid båda ställena direkt från första dagen.Alice fyller sju år i nästa vecka, hon förväntar sig säkert en ny pipleksak då.Mian och Jan brukar komma med dylika- för oss tortyrredskap- lite då och då.
(Som du märker har jag alltför svårt att fatta mig kort. Jag jobbar på det...)
Jag känner igen mig i det Elisabet skriver.
Alla mina hundar har fattat precis när vi har närmat oss ett bekant resmål, utan att man vare sig har saktat in eller använt blinkers.
Hundar har ett slags sjätte sinne.
Nu har pälstjejerna till skillnad mot de flesta hundar, väldigt skarp syn så de ser en hel del när de sitter och spanar inifrån bilen.
Men jag tror ändå inte Lelle R bara ser bra ut, jag tror han ser ut också. Lite ;)
Lisette: Hur var det nu? Det är svårt att lära gamla hundar sitta: Och då menar jag naturligtvis inte dig, tok där! Jag tänker på Hugo och Lelle R. I bur.
Mycket smart att vänja Alice vid bägge ställena med en gång. Hundar är ju vanedjur.
Jag blir så glad när du skriver att du gillar min blogg. Försökte klicka på ditt namn, men det kom inte upp något. Nu förstår jag varför. Mian kanske kan hjälpa dig. Hennes blogg är jättefin. Och bilderna på Alice får både mina och Lelle R:s ögon att krulla av förtjusning.
Klart Alice ska ha en pipleksak! Lelle R har, pust, alldeles för många. Husse tycker sämre om dem än jag. Mig stör de mest när han - Lelle R alltså - kommer dragandes med dem när vi lagt oss. DÅ är HAN pigg! Då ska vi leka. Hade föredragit att han valt en bok istället, så han kunde läsa precis som vi gör när han kommer skuttande.
Christina: Okejrå! Hundar pratar, jag menar ser. Hihi!
Det kanske är så att han ser bättre på långt håll än på nära håll. Och nu är jag allvarlig. För de små foderpillren han älskar, och som vi slänger ut ibland över golvet för att han ska få söööka upp dem, ser han jämmerligt dåligt. Men han är kanske helt enkelt långsynt. And why not?
När jag var liten och vi hade hund, sa man att hundar inte har något smaksinne. DET måste ju vara rena nonsens. Doftsinnet och smaksinnet är ju så intimt förbundna med varandra.
Ha ha. Det är skönt med fränder!
Hej, hej!
Ville bara meddela att jag brukar tjuvläsa din blogg, via Christina på Stationen. Nu såg jag att du ville veta hur man gör Langos, mums, så jag har nu i mitt senaste inlägg länkat till receptet som jag hade lagt ut i ett äldre inlägg, så nu kan du titta in där och börja planera för Langoskalas!!!
Kram
Helen
Ps. Lelle R är ljuvlig!
Känner mig lite untanför här. Borde skaffa hund kanske....
Har varit hundvakt under några veckor för nåt år sedan. (Strävhårig tax 5 månader.) Jag måste ju erkänna att jag närmast blev lite ambivalent efter den erfarenheten.
Det är rart att ha en personlighet till i närheten, rörande att vara så älskad men tröttsamt att ha någon så fullständligt beroende av en. Lille Igor, han heter så, valde mig till sin favorit/ledarhund och där jag var -där var Igor. Lagade jag mat så rullade han ihop sig vid mina fötter...
Gillade det där med kvällspromenader - ha en anledning att gå ut en sväng sent på kvällen. Mindre förtjust i tidiga mornar på helgerna...brrr.
Nä, jag tror att jag väntar med hund, Katt däremot...ajajaja...fel forum!
Lisette: Visst ÄR det :)
Helen: Välkommen till min blogg! Och tack för länken. Har redan varit inne och klickat och slickat mig om munnen. Mums för fler än Måns!
G: Kattvänner är välkomna här. Absolut! Här gör vi inte skillnad på hund och katt. Typ.
Visst är det så, man blir mer bunden än hunden ibland. Och ändå. FÖödelarna överväger nackdelarna. Men visst har vi ett huvudbry när vi ska resa bort och våra ordinarie hundvakter inte kan ställa upp. Lyckligtvis har vi en hund som vi måste väcka och påminna om morgonpromenaden. Hur bra som helst! Nackdelen är att han är superpigg sen kväll. Igårnatt ville han prompt ta en promenad efter ett på natten. Det blåste isvindar då kan jag berätta! Men Lelle R tyckte det var helt i sin ordning. Som tur är hör nattvandringarna till undantagen.
Alla våra förra hundar har betett sig likadant. Och Dessi har börjat detsamma. Dvs de kan sova eller kolla ut genom bilfönster eller bara ligga vid fötterna eller vad som helst.
Men så fort man närmar sig ett välbekant ställe (och det kan vara en bilfärd på en dag), så har hundarna satt sig upp, nosat och markerat: nu är vi hemma. Eller på landet. Eller hos mormor där det finns god mat.
Vår förra Max vaknade alltid vid vår Täbyavfart, det slog aldrig fel, mitt i böjen satte han sig upp och visste att vi var i Täby.
Dessi har börjat göra likadant. Så fort vi kör in i byn och upp mot vårt område reser hon sig ur väskan, nosar och börjar trampa för att komma ur den.
Dom vet mycket mer än vi tror, jag tror att de lever i en doftvärld vi inte ens kan föreställa oss. Och antagligen storkna av!
Ser också att Lelle R sällat sig till äldre herrars skara med nattkissning?
Monet: Alltid lika roligt och värdefullt att höra andra hundägare berätta. En kompis till mig har en katt som ALLTID jamar när dom passerar nåt visst ställe. Alltid. Natt som dag, vinter som sommar. Så visst vet dom mer än vad vi tror, våra fyrtassingar.
Förmodligen skulle vi som du säger storkna av att hamna i hundarnas doftvärld. Och ändå skulle jag bara för en dag vilja fatta all den information dom nosar sig till. Vad den säger. Vilka signaler får Lelle R när han står där vid lyktstolpen? Gammal hund? Stor hund? Farlig, vän, tillfällig besökare, frisk, sjuk ... Åh, vad jag skulle vilja veta.
Hihi! Nej, än så länge är det högst tillfälligt som han propsar på att gå ut på natten. Igår tolkade jag hans signaler som att det var bråttom, bråttom, men när vi väl kom ut i den kalla blåsten travade han på lite innan han lyfte på benen. Sedan skuttade han glatt vidare och föreslog en promenad runt Råstasjön. Gissa vad matte svarade???
Har inte hunnit läsa igenom kommentarerna, så kanske har någon tipsat ... Annars gör jag det här: Det finns en sele som man först sätter på hunden och sedan spänner fast i ett säkerhetsbälte. Funkar både om hunden sitter i knäet och om den sitter ensam på sätet. Kan rekommenderas! En hund som flyger fritt i krock kan slå ihjäl både sig själv och den han ev. träffar :-/
Eva: Välkommen tillbaka! Kul att du tittar in här igen! Nej, ingen har tipsat om den där selen. Tack! Jag ska genast vbf:a ditt tips till Monet!!
Skicka en kommentar