Gunilla och jag gick en reseledarekurs på Mallorca under juraperioden. Övriga går tillbaka till den glada och galna kritatiden (läs:90-talet) då vi jobbade för Atlas Resor. Egentligen behöver vi ingen anledning för att träffas, men eftersom vi alla är busy businesswomen har vi valt att boka in en onsdag i kvartalet för att det verkligen ska bli av att vi ses.
Ikväll sågs vi igen och avslutade kvällen här:
För att beställa det här:
Blå, blå känslor i natten
Har ni gissat var vi var? Rätt! Hotel Nordic Seas Absolut Icebar mitt i Stocksholmssmeten. Fem minusgrader kändes som minst minus tio. Här är 75% av OK-klubben, Katarina, Anneli och Gunilla:
100 % Absolut OK, även kända som Blåluvorna:
Katarina provar en isfåtölj.
Jag, en issessa???
Isbaren ligger ett snöbollskast från centralstationen och är en kul knorr i Stockholm. Faktum är att det borde finnas fler såna barer i stan. Ingen gäst får nämligen stanna längre än 30 minuter. Och det hinner väl inte så många bli fulla på?
%20(2).jpg)
8 kommentarer:
Så söta ni är, som nedstigna ur en Disney-film ;)
Christina: Tack! Närmare en isprinsessa än så här kommer jag nog aldrig.
Isprinsessa...? Jag tycker närmast att vi påminner om små smurfar.
Vad fint det är där och vad fina NI är! Jag tycker hela idén är jätterolig! Tänk, vi bor i Sverige, vilket betyder att vi lever i sträng kyla (jo, är man frusen så anses även 3 plusgrader som "sträng kyla") åtminstone halva delen av året. Och så väljer vi (frivilligt) att gå IN på ett ställe som har minusgrader! :D Kan inte förklara riktigt varför jag tycker det är så roligt. Men det är det.
Kgounellaki: Var ROLIGT att du hittade hit så snabbt! Smurf, isprinsessa, same, same efter några isiga vodkashots. Hehe!
Pixalexia. Det är nåt speciellt att vara omgiven av is, is och åter is. Det är ju lite läckrare än att vandra omkring i den vardagliga snålblåsten. Isbaren har utvidgats sedan öppningen, är tydligen populär, och det är vackert att stå i ett blått, genomskinligt ljus. Fast bilderna blir ju därefter. Här tror jag faktiskt att blixten var att föredra, eller vad säger du?
Nuförtiden ...är jag inte alltid vän av detaljerade porträttbilder med blixt... men Ok det vart bra!
Det märkliga med bilder är att om 10 år så tittar man alltid tillbaka och tycker att man såg jättebra ut och kan inte föstååååå hur man tyckte att den bilden var usel. Med det har ju inget med det här att göra förståss.
Jag älskar att se Kesu på bild när jag är långt bort (inte är du närmast kameran heller ;)). Speciellt på bild i minus 10 grader. Mer Kesu åt folket!
Gunilla: Nä, med stigande ålder gör man sig allt sämre i fasadbelysning. Undantaget är väl ljud- och ljudspelet runt Sfinxen som vi såg i Kairo. Remember? Du sov och jag gick i sömnen! Inte just då, men under Kairoresan.
Jo, då det har visst med det här att göra. Om tio år ska jag plocka fram den här bloggbilden. Gud, vad vi kommer att tycka att vi var vackra då! Fast det är nu ... Äh, du fattar vad jag menar. (Ser du hur lätt det vara att gge kommentarer! Du är ju fena på det här ju!)
Caroline: Åh, ni har landat i Thailand? Vely good! Minus tio måste vara cirka 40 graders skillnad från där du är. Eller har ni inte kommit upp i 30 grader plus än?
Skicka en kommentar