I måndags hade jag och Caroline dejt på Mattias Dahlgrens Matbaren (på Grand Hôtel). Det var urgott, men jag var inte så imponerad av portionernas storlek - särskilt inte i förhållande till priserna. Ska man inte få ett helt ankbröst för 275 pix? Va, va, va, Christina??? Och en karaff vanligt vatten kostade 50 kronor. Vi stjälpte i oss tre, för vi visste varken priset eller bättre.
Efterrätterna var också ljuvliga, även om jag inte riktigt vet vad vild choklad är. Jag blir lite osäker på om jag ätit tam eller vild chokla hittills i livet. Och om det spelar nån roll.
Maten var alltså god och sällskapet var inte sämre. Vi hade så roligt att jag släppte den ena skeden efter den andra på golvet. Den luttrade servitrisen var ständigt där med en ny och kommentare "Nu åkte den igen, va?". Och jag plåtade skedarna.
Titta noga, så ser ni de två skedarna. Jag såg faktiskt en tjej som tappade sin gaffel och en kostymnisse som tappade sin mobiltelefon i golvet - det var ju ännu smartare. Vem vill inte ha en ny mobil?
För att inte riskera att hela servisen gick i golvet, tog vi vår traditionella dinnerdejtbild på damtoaletten.
%20(2).jpg)
9 kommentarer:
Jo, jag tycker man borde få ett helt ankbröst för 275 spänn, men det är ju så det är på finkrogar...ynkepyttiga portioner.
Du kanske hade skedarna i golvet pga mattighet, som i sin tur berodde på svältkost?
Christina: Det är lite sorgligt att man - tydligen - inte kan kombinera god mat och stora portioner. Jag tycker jag lyckas ganska bra med det hemma och är säker på att du också gör det ;)
SÅ var det så klart: jag tappade skedarna för att jag var utsvulten. Det skulle vara roligt att skriva i en krogrecension.
Ja, det blir liksom en klassfråga också.
Jag tycker att en matintresserad kroppsarbetare borde kunna gå in på en finkrog och bli MÄTT på det han äter.
Kesu och Christina - ni verkar ju vara så såta bloggkompisar nu. Ska ni inte ses IRL? :)
Christina: Visst är det så! Om jag hade en krog skulle jag såklart vilja servera JÄTTEGOD mat. Men jag skulle bli förtvivlad om matgästerna kändes sig tvungna att svänga inom McDonalds på hemvägen. Eller om de kände sig skinnade.
Nej, fram för god mat till rimliga priser för alla!
Caroline: Träffas IRL? Hur gör man då? Hehe! Klart vi ska. En dag, så. Eller hur Christina?
Men självklart Caroline...klart vi ska träffas, Kesu och jag.
Allvarligt - vissa människor känner man personkemi med, och det gör jag med din vän.
Christina: Visst är det häftigt att man kan känna så utan att ha träffats? För det gör jag med! Hundar, illustrationer, ankbröst - det behövs inte mycket mer förrän man VET.
hrmf...hrmf...jag försökte skriva något men har för mycket feber tror jag. Raderar.
Det jag tänkte skriva var nog att jag är rädd att jag är lite tråkig, om du har fått för dig att jag är rolig...
Christina. Ja, du har nog hög feber. För du yrar och påstår att du inte är rolig. Jag har ju skrattat högt åt och med din blogg och kollat diverse teckningar av dig som ligger ute på nätet. När feberdimman lättar kommer du säkert till insikt igen. Krya på dig!
Skicka en kommentar