Titta vilken blomsteräng! Det finaste är att den ligger mitt inne i Stockholm.
Här kommer den i lite vidare perspektiv. Någon som kan gissa var den ligger?
Nu ser ni det bästa av allt: att det är en kyrkogård. I vanliga fall brukar begravningsplatser vara nagelsaxansade, inte sällan med en trist skylt "Gå för Guds skull inte på gräsmattorna!". Men det här gillar jag! Blåa blommor som sprider ut sig mellan gravarna.
Vi är på Adolf Fredriks kyrkogård som gränsar till brusande Sveavägen. (Ja, just den där Olof Palme ligger begravd, Louise!) Jag har inte funderat så jättemycket på min förestående begravning, eller rättare sagt mitt jordeliv därefter, men har nog kommit så långt som att det blir varken gravsten eller maosoleum utan askspridning. Men om jag skulle vila under en sten skulle jag gärna vilja att det såg ut så här på våren. De få stackare som knatar dit måste ju få lite ögonfröjd också.
Så här långt har knopparna kommit på träden innanför kyrkogårdsstaketet. Vet inte om det är magnolior, men vackert är det.Uppdatering: Klart det är en alm! Tack, Mian!
7 kommentarer:
Nu är det en bra rubbe igen. Den får väl vara med på din topplista? :-)
Jättevackert!
Jag såg ett tv-program för flera år sedan om en kyrkogård, där det var planerat och planterat som en enda stor trädgård. Det var annat det än några taniga tagetes på varje grav.
Vid en gravsten kunde en stamros prunka och vid en annan kunde man se en sockertoppsgran.
Det var helt underbart att se!
Ha en trevlig Valborgs!
Kram
Helen
Åh så vackert med mattan av blommor.
Är det kanske alm på bilden längst ned?
Caroline: Tack! Ja kanske, om jag hade en topplista vill säga. Men det var bara en utmaning en gång det där med bra rubbar :)
Helen: Visst är det! Vilken bra idé med en kyrkogård som en stor trädgård. Skulle ju kännas hemtrevligt och välkomnande på något sätt. Ha en skön helg du med!
Mian: Jamen såklart att det är en alm! Jag tyckte väl det var nåt som liknade manna, men kom inte på vad det är för ett träd. Sedan tittade jag på knopparna och tyckte de liknade magnoliawannabes. Men du har rätt! Tack för klargörandet!
Caroline: PS! Om det hade varit en rubbe till inlägget om Paolo Roberto skulle jag kanske skrivit "Blott ett slag, ett ögonlock går sönder". Eller inte.
Ha, nu har jag lärt mig ett nytt slangord, rubbar :)
Ja, det var en sån där finurlig Kesu-rubbe på det här inlägget ;)
Vackra bilder...ja, så där borde kyrkogårdar se ut lite oftare...
Christina: Rubbe är journalistslang för rubrik, liksom löp (löpsedel) och ettan (första sidan). Det finns såklart många fler, men jag tror det här är de allra vanligaste.
Ser att jag av bara farten använt ett annar journalistord i söndagens inlägg: puff (skrev "voffpuff"). Man puffar för något. Puff är alltså de säljande rubbarna på löpet - eller ettan om vi pratar omslag. Det är en svår konst att skriva bra puffar! (det är svårt att skriva bra rubbar också!) Puffarna ska locka till läsning, men layoutarna skriker högt om de är för långa eller för fula - jo, en puff kan vara ful grafiskt.
Puffpust! ;)
Skicka en kommentar