Min mamma har sagt en del kloka saker i sitt liv. Som att en knuten hand förblir en tom hand. Och mot snedgångna klackar och taskig frisyr hjälper inget. Samt DAMMA ÄR ETT SLÖSERI MED KVINNOKRAFT. Jag har tagit till mig mest av det sista.
När jag var liten hade min far förhatliga skrivbordsstäddagar med mig. Som den ordningsmänniska han är, led han av röran på mitt skrivbord - som man inte såg för just röran. Ni fattar. Han varnade i god tid. "På lördag är det dags att städa skrivbordet." "Imorgon blir det ... " Och jag levde som att det aldrig blev skrivbordsstäddag. I alla fall tills jag hörde hans steg i trappan. Då drog jag helt resolut armen över skrivbordet. Från höger till vänster om jag minns rätt. Krasch, bang i golvet med allt bara. Men pappa såg ett rent, mycket rent, skrivbord och var nöjd.
Här kommer en kylskåpsmagnet som hängt med några år. Den är blek för den har utsatts för mycket solljus genom åren (visserligen genom oputsade fönster, men ändå). Dock aldrig något kemisktekniskt rengöringsmedel. Oh no!
.jpg)
12 kommentarer:
Ja, det där har jag redan tagit fasta på ...-))
Härlig devis på kylskåpsdörren!
Visst finns det roligare saker att pyssla med än att städa!?
Tyvärr, så måste man ju bara fram med dammsugare o.dyl, mellan bloggkommenteringarna, ibland...
Ha en härlig dag!
Kram
Helen
Elisabeth: Det gläder mig!
Helen: Allt utom rotfyllning är roligare. Det trista är ju att ju mer man bloggar, alltså har datorn påslagen, desto mer damm bildas. Försöker fundera ut ett sätt att bryta det sambandet. Ha det gott du med!
He he, vilken perfekt kylskåpsmagnet!
På stationen har vi inte dammråttor, vi har dammälgar!
Funderar över din mammas visdomsord...det där med att inget hjälper mot snedgångna klackar och taskig frisyr. Jag har bägge ;)
Känner igen mig hur det brukar se ut på skrivbordet.
Jag har ett jättestort ritbord, men bara en pytteliten fri arbetsyta längst ner i mitten.
Christina: Eller kanske dammvildsvin som Lisette (se min kommentar till henne under inlägget bildgåta, så fattar du). Här är en till med taskig frisyr och snedgångna klackar. Varje gång jag fixar till endera, eller båda, måste jag dock erkänna att det ligger nåt i vad mamma säger.
Damma är bland det värsta jag vet. Brrrr!
Än i dag är mitt skrivbord rysligt belamrat. Har bloggat om det en gång, förra året tror jag. Och inte är det bättre i år. Vad sägs om klyschan kreativt kaos? Kan vi dra till med den som ursäkt du och jag? :S
Kreativt kaos - absolut ;)
Anmäler mig som medlem i "våga vägra städa"-gruppen! :)
Min farmor sa alltid att lite skit rensar magen och det har jag tagit fasta på.
Jag har en gång fått rådet att betrakta dammråttor som ett välkomna husdjur. Ett råd jag följt med stor förtjusning!
Christina: Då kör vi med det - i alla väder, på alla skrivbord!
Ängla-tapas: Bra! Vill du bli ordförande? Din farmor får gärna vara kassör om hon är still gping strong.
Anonym: Helt rätt! Ulliga och långhåriga pälsdjur gillar vi väl alla? ;)
Underbart med felläsningar!! Jag älskar "vildsvinen" redan. Jag tror att mina vildsvin kommer att få växa till sig i fortsättningen så de lever upp till namnet, för fr.o.m. nu har dammråttorna blivit uppgraderade.
Vilken härlig mamma du måste ha .Hoppas att du delar med dig fler gånger av hennes visdomsord.
Det där med klackarna ski-er jag i för jag går (nästan) alltid i jympadojor men jag ringde frissan direkt och tiggde till mig en akuttid!
Det där med vasted life, tog jag också till mig direkt. Jag slängde in dammsugaren i skåpet och tog en långpromenad med Alice i stället.
Kastar man sedan in Alice' pipleksak under trappan kryper hon omedelbart efter och se, då försvinner vildsvinen omedelbart. Hennes päls ser kanske lite ovårdad ut en stund efter, men so what:)Vildsvinen försvinnr ju.
Glömde att påminna om den gamla sanningen att det är bättre med lite skit i hörnena än ett rent h-e!
Lisette: Så smart att använda Alice som en glad och villig dammjagare. Har inte tänkte på de. Ska försöka att kasta en pipleksak åt Lelle R, så får vi se om han vågar ge sig i kast med dammsvinen här ;) Häromdagen kastade jag en godisbit som hamnade i den otömda sopskyffeln som stod framme i köket. Jösses, så han nös efter det.
Skicka en kommentar