Sch! Vad var det där?
Äsch, det var nog bara en gräshoppa. Jag stretchar lite ...
... och somnar om på min dörrmatta och mitt pass. Vem sa att hundvakten var den jobbigaste? Inte jag. Zzzzzzzzzzzzzzz
söndag 1 februari 2009
Knappt vaken vakthund
Ni bloggläsare med hundar: ligger era fyrfota vänner vid dörren när ni är hemma? Lelle R brukar ramla ut i trapphuset när vi kommer hem och öppnar dörren, men han vaktar sällan lägenheten när vi är på plats. Det händer bara ibland. Till exempel igår.
Sch! Vad var det där?
Äsch, det var nog bara en gräshoppa. Jag stretchar lite ...
... och somnar om på min dörrmatta och mitt pass. Vem sa att hundvakten var den jobbigaste? Inte jag. Zzzzzzzzzzzzzzz
Sch! Vad var det där?Äsch, det var nog bara en gräshoppa. Jag stretchar lite ...... och somnar om på min dörrmatta och mitt pass. Vem sa att hundvakten var den jobbigaste? Inte jag. Zzzzzzzzzzzzzzz
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nä, aldrig.
Lelle R är kanske lite varmblodig av sig? Kanske söker han lite friska fläktar vid den förmodade dragiga ytterdörren?
Nä, aldrig.
Lelle R är kanske lite varmblodig av sig? Kanske söker han lite friska fläktar vid den förmodade dragiga ytterdörren?
Uppvuxen med ett oräkneligt antal hundar kan jag härmed bekräfta att varenda en av dem hade samma vana att sova vid ytterdörren. Både när vi var ute och när vi var hemma.
Modesty gör det INTE. Nej, hon sover antingen på en 50-talspall med skön skinnklädsel i hallen, eller i soffan. Oftast sitter hon i fönstret och tittar på oss när vi kommer gåendes hemmåt. Och så står hon och hoppar på hallmattan tills vi låst upp dörren och kommit in.
Men är hon trött så besvärar hon sig inte att ens komma och hälsa förrän jag förtvivlat ropat hennes namn fem gånger. Då kommer hon, gäspandes och stretchandes, och hälsar. Sådär förstrött och blassé som bara en katt kan.
Nä, salig Max vaktade inte på det sättet heller. Han höll koll på katterna och sov oftast i våra sängar eller ibland (helt förbjudet) i sofforna där man kunde känna lite kroppsvärme om man anade sig till att han gäspande kom från det hållet.
Dörrmattan låg han bara på om han var sjuk, hade ätit gräs och måste kräkas. Störtkoll från de stora perspektivfönstren hade han på allt som hände på och runt tomten. Älgar, rådjur, bilar, okända människor.
Jag tror Lelle R känner på sig att det är dags för er att komma hem och därför ramlar ut genom dörren när ni verkligen gör det. Han hör er säkert redan när ni kliver in i hissen om ni nu har en sån. Dom VET ju när man är på ingång - Max kunde ibland gnälla och gny när Husse var två km från huset. Hur visste han det?
Christina, Pixalexia och Monet: Tack för era kloka synpunkter. Jag tror också att ett uppfriskand drag från ytterdörren kan vara en anledning till att han knoppar på den grusia hallmattan. Och så¨tror jag kanske att han låg där i ett tappert (desperat?) försök att hålla ihop flocken. B var nämligen iväg och jag hemma. NÄr vi är på två våningar lägger han sig ibland i trappen för att hålla koll - eller i alla fall låtsas som att han gör det.
Förr i tiden ramlade han ALLTID ut genom dörren när vi kom hem, men numera har vi kommit på honom med att snarka i sin korg i sovrummet. Ibland kommer han på sig själv och försöker rädda situationen genom att hoppa ut och låtsas som att han saknat oss. Ha! Det har han ju inte, trots att han såg ut som sjuttiosju svåra hundår när vi gick.
Det är väl bara att konstatera att hundar, precis som människor, är individer - härliga sådana.
PS Tack för upplysningen hur sweet Miss Modesty gör. En katt är en katt är en katt.
Skicka en kommentar